Provérbios 1

O temor do Senhor é o princípio

Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs; ²Till att deraf lära vishet och tukt; ³Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet; ⁴Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

⁵Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd; ⁶Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor. ⁷Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

Não andes com eles

⁸Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud; ⁹Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals. ¹⁰Min son, om skalkar locka dig, så följ icke; ¹¹Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak; ¹²Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; ¹³Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof; ¹⁴Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

¹⁵Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig. ¹⁶Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod. ¹⁷Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon; ¹⁸Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

¹⁹Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

A sabedoria clama nas ruas

²⁰Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen. ²¹Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom: ²²Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

²³Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig. ²⁴Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill; ²⁵Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff; ²⁶Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten; ²⁷När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

²⁸Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna; ²⁹Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan; ³⁰Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

³¹Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda; ³²Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem. ³³Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.